Fy vad dagarna är långtråkiga när man har ont, kan inte gå ut på långturer och inga har-race,man kan bli deppig för mindre.

Matte o Husse försöker att pigga upp mig med gull o kel, jo det är väl bra men saknar mina rundor ändå, och jag som såg fram emot att få träffa min nya släkting (Taxflickan), men det får dröja ett tag till säger matte.

Jag hoppas att det snart lugnar ner sig i benet, så dagarna blir roliga igen.